Den här katten har jag "ärvt" av min son Pierre. Hon är hur god och snäll som helst men verkar sätta skräck i småpysarna. Julia, Jullan, Jullegullan, Loppan, Myspysan, ja kärt barn har många namn. Hon är 10 år och har väl en viss rätt att bestämma här hemma. Sedan har vi också Stina på 9 år men hon ville inte vara med på bild just nu.
Vaknat i natt med illamående och halsbränna och inte kunnat somna om. Låg och funderade lite över sommaren som gått. Så fort den försvann och så härligt septemberväder vi har nu. Var det något konstigt med vädret i år? Nästan inga mygg alls, jag brukar bli översållad av myggbett som blir till stora bulor, men i
år har jag bara haft två stycken. Inte heller har vi besvärats av getingar eller särskilt många flugor, av vilka de senare brukar finns myriader av här ute på landet.
När jag filosoferat färdigt i sängen hade klockan hunnit bli 5.30 och småpellarna var i full gång. Jag högg fatt i en bok, "Vi ses vid Röda sten" av Viveca Lärn, och har nu fördrivit ett par timmar med underhållande läsning. Jag gillar verkligen hennes sätt att skriva.
Nu är klockan 8,25 och jag mår fortfarande illa och det kör runt i magen, alltså absolut inget läge att inta frukost eller ens en mugg kaffe. Näe, lite halvt avslagen Loka citron får det bli och eventuellt ett glas Samarin.
Svala nätter nu, bara runt 4-5°, lite lätt dimma som försvinner uppåt förmiddagen och sedan strålande sol hela dagen. Härligt höstväder!!!
