Igår klev jag ur sängen tidigt, i alla fall tidigt för min del nuförtiden, klockan 7. Jag skulle ju träffa chefen för Ödåkra läkargrupp någon gång mellan 9 och 10, lite osäker på hur lång tid det skulle ta att köra dit. Det tog bara cirka 20 minuter och klockan 9.10 var jag där. Träffade chefen och en "chefsekreterare" (märklig titel när det bara finns två sekreterare och en receptionist) och vi satt och pratade en liten stund. Chefen höjde inte ens på ögonbrynet när jag framförde mitt väl tilltagna löneanspråk och sedan följde jag med sekreteraren och kollade runt lite. Redan klockan 9.42 satt jag i bilen på väg hem igen. Jäklar, där gick det undan. Första arbetsdag där är nästa torsdag, dvs 2 mars. Jag kommer som mest jobba 1-2 dagar/vecka och bara 8-14/15, enstaka fredagar 7.45-17. Detta är bara under 2-3 månader då den ordinarie sekreteraren skall genomgå en knäplastik. Det blir spännande med ett nytt ställe.
Hemma igen åt jag så småningom lite lunch, en repris på chorizo med rödkålsmos och sedan var det dags att köra till Klippan och lämna bilen på service. Förra gången tog servicen en timme och jag tänkte att det var detsamma nu, så jag promenerade runt i Klippan på gator jag aldrig varit på innan. Såg många mysiga "radhus"-lägenheter men fina innergårdar etc. Bilkillen skulle ringa när bilen var klar så när klockan var 13.15 gick jag in på biblioteket (ligger mittemot Skånebil) och läste dagstidningen i väntan på samtalet. Det dröjde och klockan närmade sig två, jag gick över gatan och in till verkstaden där min bil var upphissad fortfarande. Bilmekanikern var en jätteung (kanske rätt ny) kille, jag frågade om det var något problem och om han var färdigt snart. Han avslutade arbetet och jag fick ny tid den 8 mars eftersom han inte lyckats fixa värmen i förarstolen.
Hade ingen lust att köra direkt hem efteråt och var nöjd med promenaden i Klippan, så det blev en tur upp till min gamla arbetsplats i Örkelljunga, Solljungahälsan. Alltid lika kul att besöka mina gamla vänner där även om en del slutat. Jag passade ju på att komma lagom till eftermiddagsfikat, kaffe och ett päron för min del, och alla uttryckte sin glädje över att se mig igen och tyckte jag såg oförskämt pigg ut. Härligt att höra!
Det mest onyttiga jag ätit på länge fixade jag till kvällsmat. Tortillas fyllda med ost, skinka och tomat, men himmel så gott det var. Någon gång måste man ju få unna sig...
Lite trött på kvällen då jag inte är van att stiga upp tidigt numera men trots det var jag uppe till klockan ett bara för att katterna inte ville komma in. Pelle kom sent omsider men Nicke har varit ute hela natten. Nu ligger båda och sover.
