För ovanlighetens skull gjorde jag i ordning frukost idag, det brukar jag ju aldrig äta, men jag var både hungrig och sugen. Klockan hade ju faktiskt hunnit bli drygt nio och det smakade jättebra.
Innan lunch gick jag en skön promenad på en dryg timme, det var lite kyligt och mulet och på slutet föll det lite nederbörd, inte snö men regndroppar som var "tunga". Tempen låg runt 3-4 plusgrader.
Åter hemma var jag ganska hungrig och åt den andra broccoligratängen från häromdagen + lite gurka och tomat.
Igår ringde det ett för mig okänt nummer och sådana svarar jag inte på och om man inte lämnar meddelande på mobilsvaret kan det ju inte vara så viktigt, tycker jag. Idag ringde samma nummer och då lämnades det ett meddelande. Det var verksamhetschefen på Ödåkra Läkargrupp som blivit tipsad av en f d chef till mig och han behövde hjälp då en sekreterare skall vara ledig för plancrad operation. Vi kom överens om att träffas på tisdag så får jag se hur det är där. Berättade för honom att jag trappat ner mycket på jobb och att Ekeby har första "tjing" och att jag inte jobbar hela dagar och inte många dagar i sträck. Får se vad han tycker om mina löneanspråk också, offentliga vårdcentralerna backar när de hör vad jag vill ha och det är inte förhandlingsbart! Kul i alla fall att vara populär och efterfrågad som pensionär.
Hade lite svårt att fundera ut vad jag ville ha till kvällsmat, men kom fram till att en bakad potatis skulle smaka gott. Körde in till Ica i Klippan och hittade jättefin potatis för bara 7.50/st, det blev lite annat i korgen också som rökt lax, prosciutto, chorizo. Inne i förbutiken hejade jag glatt på Thomas med "Hola Tomaso, qué tal?" och han studsade till och svarade "Muy bien, gracias y tú". Eivor, spanskläraren, har lärt honom några ord och fraser och nu plågar vi alla honom i gruppen med att prata och lära honom lite mer. Både han och vi tycker det är kul! För övrigt stötte jag på Eivor inne i affären sen, hon skulle ha gäster i morgon och handlade till det.
Efter inköpet gick jag en runda, jag hade inget annat att göra och det var en skön promenad. Jag gick Järnvägsgatan ner och fick syn på Klippans yllefabrik, som jag skam till sägandes aldrig besökt, trots att jag bott i kommunen i snart 20 år! Butiken var mycket större än jag trott och det fanns hur mycket fina saker som helst, men dyrt är det.
Ja, bakad potatis blev det med en röra av keso, rökt kalkon, hackad lök och pepparrot, toppat med lite skivad gurka och champinjon. Smaskens!
Pelle ligger här i sängen bredvid mig, ja, jag får sitta på sängen och skriva för Nicke har ockuperat stolen vid sekretären. Han ser ut att ha det så mysigt så jag tycker det är synd att störa honom. Så sant som det är sagt: Hundar har ägare, katter har personal! I morse fortsatte "kriget" med Pelle och hans mediciner. Metacam gick fint, men Vetrimoxinet fick jag kleta på hans framben och det mesta hamnade där också. Men, han blev jättesur, gick en trappa upp och när han kom ner hade han nog slickat i sig en del och sen försvann han ut. När han kom in igen efter några timmar var hans framben alldeles svarta av jord och toviga, ja ja.... Nu i kväll är han ren och fin och jag gav honom en tablett i stället för pastan och det gick bra. Det finns bara en tablett kvar som räcker i morgon och sedan får vi kämpa med pastan kuren ut, dvs ett par dagar till.
Medräknat både promenaden och "stadsrundan" har jag idag avverkat 17,609 steg och det är jag mer än nöjd med. Nu skall jag krypa till kojs och hoppas kunna somna snart, alarmet ljuder klockan 6.
